Candy är köpt av en kvinna i Skåne som sa att hon var en dvärgpudel. Candy hämtades av en släkting och när jag fick se henne, ville jag bara gråta. Hon var fruktansvärt misskött. Smutsig, tovig, ögonen rann och hon var väldigt mager. Dessutom för stor för att vara en dvärgpudel.
Det första som gjordes var ett veterinärbesök. Domen blev misskött och undernärd men annars inga allvarliga fel. Veterinären skrev i besiktningspappret att hon var en mellanpudel, ingen dvärgpudel. Så sa han till mig: Lämna tillbaka henne. Du har blivit lurad. Nej inte kunde jag lämna tillbaka henne! Det går inte att lämna tillbaka en sötnos till någon som misskött henne.
Efter veterinärbesöket blev det att bada, klippa klor och päls. Göra rent ögon och öron. Sen massor av gos och sova i soffan och sängen så klart. Att bara få vara nära. Candy var en kärleksfull liten individ som bara behövde omvårdnad och att lära sig förstå att man kan lita på människor. Av dem kan man få god mat, omvårdnad, motion, bus och massor av kärlek.
Hon behövde gå upp i vikt men det var en kräsen fröken. Jag provade med olika sorters hundfoder, blandade i rester från min egen mat o.s.v. Speciell pudelmat-Nej tack. Mat för kräsna hundar-Nej tack. Köttbullar-Nej tack. Korv-Nej tack. Kokta ägg-Nej tack. Rå äggula-Nej tack. Ja så här höll vi på den första tiden. Till slut kom vi på att rått kött var gott-Ja tack. Och Pannkaka-Jaaaa tack, smaskens!
Ganska snabbt förstod jag att hon inte trivdes i en flock med flera hundar. Hon behövde en hundkompis men också fler människokompisar. En flock med människor som fick henne att hitta tillbaka till tillit och kärlek. Hittade en underbar foderfamilj till henne, där det fanns både hund, vuxna och barn. Den bästa familjen hon kunde få. Barnet och Candy blev snabbt vänner och tog gärna en liten lur tillsammans i soffan. Efterhand kom det fler barn i familjen och Candy blev själv mamma.
Idag är hon en mycket vacker och välmående pudelflicka. Hon ”växte” mer efter sin första valpkull. Blev lugnare, mer kärleksfull och tillitsfull men hade fortfarande det där busiga, spralliga och roliga i sig.
Hon blev en super duktig mamma. Stolt och vacker. Älskade både sina hundvalpar och människovalpar.
